Värsta Grymma Boken

Jag har ändrat min Instagram. Just nu postar jag endast om boken jag läser och försöker ta bilder som matchar omslaget. Med betoning på försöker för jag är inte artsy för fem öre. 

 

I alla fall så har jag samlat på mig lite tankar under läsningen, och jag är cirka halvvägs. Några av dessa tankar kan ni hitta på min Instagram. Mhm self-promo. Gottya. 

 

• Darrow är i trubbel. TRUBBEL trubbel. Om jag hör en endaste recension om _valfri Red Rising-bok_ som skriver "hey Darrow är en tråkig protagonist för han är så perfekt på allt", så kommer jag slåss. Visa mig exakt var han är perfekt så kan vi kanske snacka sedan. Nej, Darrow är verkligen ute på djupt vatten just nu och det gör mig så orolig inför Dark Age. 
  
  
• Jag älskar att Iron Gold inte höjer Darrow eller the Howlers (jag tänker aldrig någonsin skriva den svenska översättningen) till skyarna längre. IG visar oss olika perspektiv på upproret och det är välbehövligt, trots att det gör ont.
  
  
• Lyria har all rätt i världen att vara bitter, sur och arg. Jag är trött på folk som inte gillar henne för att hon klagar. Hela hennes familj är död på grund av Darrow och upproret. Ingenting gott har kommit ur Societys fall, för hennes del. 
  
  
• Mustang är fantastisk. Hon är kaxig, ett geni, vackrast, bäst. Hon är visserligen Gyllene så hon är också en förtryckare men hon är GOD. Hon och Pax förtjänar bättre än Darrow. Punkt. 
  
  
• Kavax au Telemanus är oslagbar. Allt han säger och gör är guld (no pun intended). 
  
  
• Obsidians är lätt en av de bästa färgerna. Antingen är de otroligt skrämmande (Alia Snowsparrow, Sefi the Quiet), eller så är de too pure for this world. Liksom, Ragnar? (snyft). Volga, Tongueless (KAN komma att ändras dock), Wulfgar.