Avengers: Infinity War och Avengers: Endgame
Foto från Collider
Idag fick vi titeln och första trailern till Avengers 4: Endgame. Som jag har längtat och fruktat den. Jag såg Infinity War så sent som förra veckan, eftersom jag inte upptäckte MCU förrän samma vecka som Infinity War släpptes. Sedan dess har jag varit på ett megamaraton där jag kollat på alla serier och filmer. Eller, nästan alla serier, för förra veckan orkade jag inte vänta längre. Jag har dock endast ett fåtal säsonger kvar, så jag tycker att jag har varit flitig ändå. ;)
Infinity War var, helt ärligt, helt jävla amazing. Den var nära perfekt, och så himla häftig. Allt från effekterna, animeringen och såklart karaktärerna. Jag insåg plötsligt hur mycket jag tycker om Guardians of the Galaxy, Tony krosssade mitt hjärta än en gång och WAKANDA. Jag kan fortsätta i timmar, men det är ingen intresserad av.
För några veckor sedan fick vi även trailern till Captain Marvel, och min förhoppning är ju såklart att hon dyker upp och räddar allting. Jag är så orimligt taggad på den här filmen, Carol verkar fantastisk och så är ju unga Fury med. Wow, och sedan är det inte långt kvar till ENDGAME. Att se den här trailern gav mig nästan rysningar. Inte riktigt, rysningarna kommer under själva filmen.
Bild från Digital Spy.
För det första: TONY. Det vi fick se var verkligen hjärtekrossande, det gjorde så ont att se hans meddelande till Pepper. Ensam och uppgiven, det kan väl ändå inte vara slutet på hans resa? Jag erkänner dock att det är passande. Han kan verkligen aldrig få något bra i livet. Och hur hemskt var det inte att se Natascha, Steve, Bruce och Thor helt nedbrutna? Aj. Clint och Scott var med också, de saknades ju i Infinity War. På tal om Scott, jag är väldigt nyfiken på hur han kom tillbaka efter (den smått sorgliga) post-credit-scenen i Ant-Man and the Wasp. Det finns så mycket att tänka på! Det kommer vara fyra långa månader, haha.
