Två böcker jag läst
Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren
En av de finaste böckerna som finns. Vi alla känner till känslan som Astrids böcker ger, och vi vet hur lätt det är att tycka om karaktärerna. Jag tyckte ännu bättre om den här än Mio, min Mio, kanske mest därför att Mio är mer en saga än vad Bröderna Lejonhjärta är. Framförallt älskar jag fantastiska Nangijala. 4,5/5 på Goodreads.
En av de finaste böckerna som finns. Vi alla känner till känslan som Astrids böcker ger, och vi vet hur lätt det är att tycka om karaktärerna. Jag tyckte ännu bättre om den här än Mio, min Mio, kanske mest därför att Mio är mer en saga än vad Bröderna Lejonhjärta är. Framförallt älskar jag fantastiska Nangijala. 4,5/5 på Goodreads.
Simon vs. the Homo Sapiens Agenda av Becky Albertalli
Jag tror att alla känner till den här boken, eftersom den blev väldigt populär för något (några?) år sedan. Jag var ganska inställd på att inte tycka om den och jag hade delvis rätt, då det fanns många aspekter som irriterade mig. Samtidigt så är Love, Simon den första boken på väldigt länge som jag inte kunde lägga ifrån mig på kvällen. Jag har svårt att sätta fingret på vad det är med den här boken, men jag sögs verkligen in i handlingen och det krävdes viljestyrka att lägga ner den. Viljestyrka som inte behövts när jag läst fempoängare. Jag tror att det berodde på att jag ville veta vem Blue var. När väl Blue avslöjat sin idetitet tyckte jag att det gick lite för fort dock. En trevlig bok med härliga karaktärer, som jag förmodligen inte kommer läsa igen. 4/5 på Goodreads, men snarare 3,5/5. Förresten, jag var livrädd att Martin skulle visa sig vara Blue. Tack och lov var det inte så.
Jag tror att alla känner till den här boken, eftersom den blev väldigt populär för något (några?) år sedan. Jag var ganska inställd på att inte tycka om den och jag hade delvis rätt, då det fanns många aspekter som irriterade mig. Samtidigt så är Love, Simon den första boken på väldigt länge som jag inte kunde lägga ifrån mig på kvällen. Jag har svårt att sätta fingret på vad det är med den här boken, men jag sögs verkligen in i handlingen och det krävdes viljestyrka att lägga ner den. Viljestyrka som inte behövts när jag läst fempoängare. Jag tror att det berodde på att jag ville veta vem Blue var. När väl Blue avslöjat sin idetitet tyckte jag att det gick lite för fort dock. En trevlig bok med härliga karaktärer, som jag förmodligen inte kommer läsa igen. 4/5 på Goodreads, men snarare 3,5/5. Förresten, jag var livrädd att Martin skulle visa sig vara Blue. Tack och lov var det inte så.
