Återfunnen av Annah Nozlin
Återfunnen lät intressant, och därför plockade jag upp den. Tyvärr kände jag mig besviken efter halva boken och mest likgiltig när jag läste sista sidan, för det var inte en bok som gav mig något personligen. Jag tror dock inte att jag är rätt målgrupp för boken, och det finns en chans att jag hade uppskattat den när jag var yngre. Trots detta fanns det en del av boken som jag verkligen uppskattade och, om det var möjligt, gärna hade läst mer av.
Den viktigaste aspekten att ta upp är magin. Tyvärr förstod jag inte riktigt vad fraktionerna gick ut på. De fanns till för att förgöra De Mörka, bokens antagonister, men hur det går till förklarades inte. Det finns andra frågor därtill som inte heller blev besvarade, men istället för att göra mig nyfiken inför en eventuell fortsättning kändes det bara som gapande hål i berättelsen. Jag hade önskat mer fokus på de magiska delarna istället för protagonisten Ellas privatliv, som jag inte alls fann engagerande.
Anledningen till detta är därför att Ella som karaktär inte fångade mitt intresse. Tyvärr kändes det som jag läst om henne förut och det fanns ingenting som fick mig att bry mig om henne. Flera av de andra karaktärerna kändes onödiga, till exempel hennes ex och den till synes otrevliga ”kompisen” hon sms:ade med ibland. De tillförde inte någonting till handlingen, men var det någon karaktär jag inte på något plan förstod mig på så var det Gustav. Varför fanns han där? Comic relief? Det var inte roligt att läsa om honom, eftersom han behöver hjälp och inte klarar sig själv. Gustav var tyvärr något som sänkte boken ett snäpp. Dessutom lades det alltför många sidor på till exempel Gustav eller onödiga monologer om huruvida vännen skulle acceptera hennes romans med Erik. Boken är kort men känns ändå utdragen på grund av dessa paragrafer. Hade innehållet istället fokuserat på magin och action i högre grad, och haft färre men betydelsefullare passager om relationer, hade läsningen varit mer njutningsfull.
På den positiva sidan finns dagboksinläggen. Ella läser en gammal dagbok om en flicka som heter Karin, som ska giftas bort med sin gamla magister. Jämfört med bokens övriga delar njöt jag av att läsa dagboken. Huruvida det hade fungerat med en full bok om Karin kan jag inte säga, men dessa inslag var verkligen uppskattade. Karin var i slutändan den enda karaktären som jag brydde mig om, och hon var den som fick mig att vilja fortsätta.
För att sammanfatta så var Återfunnen inte en bok för mig. Jag hade önskat mig mer magi och mindre relationsdravel. Boken känns långsam trots sin storlek och karaktärerna föll platta för min del. Det fanns dessvärre också frågor som förblev obesvarade. På plussidan fanns dagboken om Karin som var en bra karaktär och hade en spännande historia.
