Värsta Grymma Boken

 

Mortal Engines, skriven av Philip Reeve, släpptes för första gången 2001 och är första delen i en serie om fyra delar. I och med filmen som kom i slutet av förra året så har kvartetten åter blivit aktuell. Boken följer Tom Natsworthy som bor i London, men det är inte den staden som vi känner till idag. London åker omkring "på hjul", precis som andra städer, och finns en annan stad i sikte så tuggar London i sig den som sitt byte. Det är så världen fungerar, för det finns ingenting kvar att ta på marken. För att överleva behöver städerna äta varandra. Helknäppt. Det finns också städer på marken, och de som bor i dessa städer anses som barbarer. De här barbarerna tycker å andra sidan att dessa andra människor är barbarer. Tom hamnar efter ett gäng händelser i ödemarken tillsammans med en flicka i hans ålder, Hester Shaw. Tillsammans börjar de jaga London och de råkar ut för både det ena och det andra. Bland annat blir de jagade av Shrike - hälften människa och hälften robot. Boken följer också Katherine Valentine och Bevis Pod. De befinner sig på London och försöker lista ut vad det är för skumma saker som händer i staden. 

Jag såg mycket fram emot att läsa den här boken. Den låter märklig, men ändå festlig. Och visst lyckades den underhålla, men mest för att den var ganska kort och tempot var relativt högt. Annars tycker jag inte att boken riktigt förmedlar någonting, och samtidigt som jag skrev att tempot aldrig var outhärdligt långsamt kändes det inte som att själva berättelsen faktiskt tog sig någonstans förrän i slutet av boken. I mitten någonstans bara hände det massa saker för händandets (... mm) skull. Slutet tyckte jag dock var actionpackat och tillfredsställande, men ha då i åtanke att mina förväntningar då hade sänkts rejält. 

Karaktärerna var okej, men jag har inte hittat någon ny favorit. Jag uppskattade verkligen Hesters utveckling, i början var hon hård, arg och hämndlysten men hon tinade upp och blev mjukare på slutet. Katherines driv var härligt att se, och därtill var även Bevis mod beundransvärt. Anna Fang var nog min favorit, och jag gissar att hon blivit lite av en fanfavorit eftersom hon fick en egen bok senare. Tom däremot, han var töntig. Första halvan, om inte mer, gick åt till att drömma om Katherine som han hade pratat med i några minuter, och han pratade så konstigt om tjejer. Nej, Tom var ingen favorit. 

Trots mina svala känslor för den här boken tänker jag fortsätta med andra boken, för trots allt var den underhållande och lättläst och det är egentligen allt jag kräver nu under terminerna. Söker du efter lättsmält science fiction så kan det här vara något för dig. Annars så passar den nog till lite yngre åldrar, eftersom det är vad serien faktiskt riktar in sig på. 

Jag gav Mortal Engines 3/5 stjärnor på Goodreads.