Recension: Iron Gold
"A decade ago, Darrow was the hero of the revolution he believed would break the chains of the Society. But the Rising has shattered everything: Instead of peace and freedom, it has brought endless war. Now he must risk everything he has fought for on one last desperate mission. Darrow still believes he can save everyone, but can he save himself?
And throughout the worlds, other destinies entwine with Darrow’s to change his fate forever:
A young Red girl flees tragedy in her refugee camp and achieves for herself a new life she could never have imagined.
An ex-soldier broken by grief is forced to steal the most valuable thing in the galaxy—or pay with his life.
And Lysander au Lune, the heir in exile to the sovereign, wanders the stars with his mentor, Cassius, haunted by the loss of the world that Darrow transformed, and dreaming of what will rise from its ashes."
And throughout the worlds, other destinies entwine with Darrow’s to change his fate forever:
A young Red girl flees tragedy in her refugee camp and achieves for herself a new life she could never have imagined.
An ex-soldier broken by grief is forced to steal the most valuable thing in the galaxy—or pay with his life.
And Lysander au Lune, the heir in exile to the sovereign, wanders the stars with his mentor, Cassius, haunted by the loss of the world that Darrow transformed, and dreaming of what will rise from its ashes."
(Källa: Goodreads)
Okej. Jag blev livrädd när Pierce Brown meddelade att det skulle komma en ny bok i Red Rising-universumet. Jag hade ännu inte läst Morning Star och var redan skakis inför den. Skulle Morning Star hålla måttet? Skulle sedan Iron Gold hålla måttet? Ja, JA. Morning Star gav mig ett antal hjärtattacker och Iron Gold var inte bättre själv. Allt det där som jag älskade med originaltrilogin fanns där. Faktumet att handlingen aldrig kan ta sig rakt fram utan tar de krångligaste tvistarna och studsar upp och ner, de älskade karaktärerna, dialogerna ...
Till skillnad från de tre första böckerna, som endast följer Darrow, följer den här boken fyra olika personer. Darrow of Lykos såklart, mannen myten legenden, som lever med miljontals människors död på sitt samvete. Lysander au Lune, den numera tjugoåriga arvingen till den före detta regenten. Lyria of Lagalos, en ung, röd kvinna som har fått upplevt revolutionens värsta sidor. Ephraim ti Horn, en grå tjuv som för tio år sedan förlorade sin fästman till revolutionen. Samtidigt som lite av "Red Rising-känslan" försvann av att följa flera personer (det kändes alltid som att "komma hem" under Darrows kapitel) så var det bra. Riktigt bra. Ingen av dessa fyra är på samma sida, men eftersom de är så välskrivna är det svårt att låta bli att sympatisera med dem alla, vilket leder till att du helt plötsligt hejar på fyra olika sidor av problemet. DET är bra författarskap enligt mig. Ingen är svart eller vit. Ingen är god eller ond. De är bara fyra personer med skillda erfarenheter som lett till fyra olika ståndpunkter.
Vidare så får vi återse gamla godingar. Sevro, min favorit, Mustang som numera är regent, Victra, Cassius, Holiday, Dancer, Darrows familj och så vidare. Ingenting är dock som förut. Framtiden, som för tio år sedan såg så ljus ut, har mörknat och solsystemet trasas sönder av krig. Det här är det som gör Iron Gold så speciell. Revolutionen ledde inte till något bra. Det är inte bara att störta en regim och tro att det bara är och bygga upp ett jämlikt samhälle.
Jag har sett ett antal personer som känner en viss distans till karaktärerna och därför inte blir så emotionellt engagerade i historien, det gäller alla böcker, men som tur är har jag inte haft problem med det alls. Jag tycker verkligen om hur boken är skriven, den är precis i min smak. Inte heller har jag svårigheter att hänga med i allt som händer, kanske för att jag är så engagerad. Dock kanske Iron Gold var något segare än trilogin. Jag håller dock med om att böckerna är mastiga och att Brown lastar på med otroligt mycket information på samma gång.
Sammanfattningsvis så var det här en efterlängtad bok som klarade av de skyhöga förväntningarna. Det är många tvistar, många karaktärer, många platser att ha i huvudet, vilket kan vara lite mastigt. Det är dock inga problem att hänga med i händelserna, och jag ser mycket fram emot fortsättningen. Förövrigt var det härligt att återse de fantastiska karaktärerna igen.
Jag trodde att jag både skrivit klart och publicerat den här i februari, men när jag loggade in låg den här i utkasten. Det kan vara så att jag skrev klart men att slutet försvann, eller så fick jag bara för mig att den var klar. I alla fall kunde jag inte skriva ihop något bra slut eftersom det är två månader sedan jag läste ut boken. Tyvärr!
